tillantilda

Allt handlar om att hur du än lever, hur många vänner och släktingar du än har,  så är du i grund och botten ensam.
Så länge du inte klarar av att vara ensam med dig själv kommer den ensamheten att i vissa fall kännas djup och alldeles bottenlös. " jag vill skära ett hål och sakta krypa in i dig "  Så kan man uppleva det ibland när man känner att man inte kan komma en människa nära nog. Och varför vill man egentligen det? varför vill man in i någons innersta? Varför är känslan av att vara någon så nära,men ändå så långt borta, så jobbig?