tillantilda

Det är höst nu. Gräset har förlorat sin gröna glans, så när som på några få tuvor som fortfarande kämpar för sitt liv om de kalla nätterna. Träden står ståtliga i sina nya dresser med en nästan skimrande guld färg. Tidig morgon, inte många själar vakna. Dimman ligger tungt över åkrar och dansar över vägen när bilen åker förbi. Några få regndroppar studsar mot framrutan, och en tår mot min kind. Det är över nu...

Sommaren har tagit sina sista andetag. De mjuka vågorna på havet har förvandlats och blivit gråa och vassa. Hjärtat har precis som den klarblåa himmelen suddats bort och allt känns oklart. Nu bankar tystnaden på min dörr.